el londres
på söndag är det en vecka kvar tills vi åker till london. hela familjen ska med, och det var ett tag sedan vi alla fem reste tillsammans. det kommer bli ansträngande ibland såklart, när vi inte funkar. men när vi gör det har vi så himla kul, och jag tror och hoppas att det mest kommer bli fina stunder. är så himla taggad i alla fall, jag älskar att resa. det har liksom en speciell känsla som man inte kan uppnå annars. att åka till flygplatsen tidigt på morgonen, den där speciella lukten av ett nytt land när man kliver av flyget. att se nya platser, och nya människor, som beter sig på ett annat sätt en hemma.
här är jag i london för nästan precis ett år sedan. jag vet inte, jag har förändrats så himla mycket sedan dess. eller, jag är osäker på om det är jag eller bara mitt liv som förändrats. det är förmodligen både och. gud, mitt liv var så annorlunda jämfört med hur det är nu. jag ville så mycket. jag ville våga uttrycka mig, kunna vara den jag kände mig som där inne. jag skulle säga att jag vågar det nu, och det är en sån himla skön känsla. jag är fortfarande samma naiva person, men allt som har hänt på ett år måste ju förändrat mig på något sätt. det känns i alla fall så. även om jag fortfarande är densamma i tankarna och i hjärtat. och nu blev det här inläggets innehåll om något helt annat än just om london, jag ville bara skriva av mig. men jag är otroligt exalterad på att få åka till min (hittils) favoritstad för andra gången. 9 dagar kvar